~14 år och våldtagen~

Dagens Tankar

landet

Hej bloggen 

Att bo på landet, efter en vecka här börjar jag känna mig rätt så slutkörd. mycket har nog med stressen inför skolan att göra. Det är mycket att smälta och ta in nu när det närmar sig skolstart. Jag gör mitt bästa för att komma i ordning här på landet hos min underbara pojkvän samtidigt som jag börjar förstå vad mamma menade med att alla vet allt på ett litet ställe. Visst jag har märkt det mycket innan oxå med att grannarna vet allt, ser allt och lite sånt men det märks mer och mer på mitt psyke. 

Jag känner mig iaktagen även om jag inte är det, det känns som att alla vet vad jag gör när jag gör det etc. vilket är otroligt krävande för nerverna. Jag blir liksom lite på min vakt i allt jag gör. Undra vad folk tänker om jag gör si eller så? ser de om jag slarvade med att dammsuga i det hörnet? bäst att jag gör det ordentligt! Som ni förstår tar det ganska mycket på krafterna att ständigt tro sig vara observerad. 

Samtidigt som alla dessa känslor blir mer och mer starka så kommer oron över skolan. Sedan några veckor tillbaka har jag börjat ta mig igenom kurslitteraturen, vilken har väckt många tankar om min egen duglighet. Kurslitteraturen pratar hela tiden om ens självmedvetenhet. Dugligheten i kommunikation och bemötandet samt att klara av arbetsuppgifter etc. Mycket av allt detta handlar om just min egen innre rädsla för att inte klara av att vakna, orka, hålla mig vaken, våga ta för mig etc. Tänker att mycket antagligen är helt naturligt att känna men det skrämmer mig ändå. Jag försöker att slappna av nu sista dagarna innan nästa termin börjar men det är svårt att släppa allt. På något sätt lever jag ständigt i framtiden. Oro kring ekonomi, om saker kommer att funka eller inte. Alltid dessa ständiga funderingar som varken gör till eller i från. Alltid allt som påbörjas men aldrig görs klart. Påbörjade projekt utan något slut. För varje termin jag klarat (4) är det ett steg i rätt riktning utifrån att jag så lätt låter bli att fullfölja saker. Det är enklare att starta saker än vad det är att avsluta dem. 

Lätt att börja städa, plocka, skriva, prata, höra av mig men svårt att göra färdigt och avsluta. Antingen tar energin slut, orken försvinner, motivationen blåser bort m.m. Hela tiden kommer det nya tankar, idéer som känns mer lockande. lite som när jag skriver här. I början har jag en tanke om vad jag skall skriva, börjar att diktera i huvudet men tillslut så blir det något helt annat. något som egentligen inte har med det jag börjat på. Det känns rörigt och otroligt krongligt men ändå intressant att få ur mig eftersom det antaglien behöver komma ut eftersom jag skriver just de orden. 

Jag ser ofta det jag skriver som rena ord. Jag ser den vita bakgrunden, ser varje svart bokstav som kommer fram vart efter jag trycker på tangenterna på datorn. Varje litet tecken med en egen betydelse och ett eget liv. Fingrarna som snabbt flyttar sig över datorns svarta tangenter. hur tankarna skickar sina signaler till armarna och sedan fingrarna för att få fram de orden som jag tänker på. Hur det bildas meningar.... Nu gjorde jag tabben att sluta skriva mitt i en mening så jag tappade tråden igen... 

Kanske dags att sluta skriva och göra något annat. så får jag skriva en annan dag då jag har tankarna mer samlade. börjar la bli dags att fundera på middag snart oxå. 

kramar 

BayMax


Storm steg

Hej bloggen 

Praktiken närmar sig med stormsteg! Jag har känt av att jag börjar få mer och mer hjärtklappning och jag tror att mycket av det hänger ihop med plugget. Egentligen skulle jag ha jobbar några timmar i dag men sade av mig det passet då jag kände att det behövdes en vecka ledigt innan skolan börjar igen. jag är mitt uppe i flytten till min kille och min syster har flyttat in i min lägenhet. Jag var i stort behov av att få landa i allt det nya som händer just nu. Igår ägnade jag dagen åt att plocka undan mina saker så att det blev lite mer ordning här hemma hos min kille och nu mera oss. Allt känns lite nytt spännande och läskigt. Vardagen flyter på och jag försöker att ta igen mig inför det nya livet i höst. I går öppnade registreringen till skolan så det är gjort! shit! Det går verkligen frammåt. det är så mycket att ta in av allt att jag inte riktigt har fattat något. 

kurslitteraturen har jag redan startat med eftersom jag vill känna att jag har tid att ta till mig den. har läst snart tre av ca 6 böcker så det känns skönt i alla fall. Det finns så mycket jag vill skriva om men som jag inte vet hur så därav låter jag bli. Nu ska jag ta en lugn eftermiddag i dag. tror att det behövs. Skall sluta skriva och börja fixa med min ekonomi kalkyl så att mamma och hennes man kan få den då det är klart. 

kramar så länge 


Ångest

Hej bloggen, 

Jag vet att jag vart ur kass på att skriva detta år, jag vet även om att jag hela tiden säger att jag skall bättra mig så tänker inte säga det denna gång... Har tänkt skriva nu i flera dagar men inte haft orken eller energin att starta min dator. Tankarna finns där men har inte heller vart riktigt sorterade i huvudet. Jag har haft någon form av obehag i kroppen som jag inte kunnat placera. Det har varit något som skavt innom mig som gjort att jag har svårt att sova samt tänka klart. Nu i kväll, två filmer senare och alldelsess för lite sömn natten innan tror jag att jag lyckats sätta fingret på det mesta som bråkar där inne i mig. 

Skall dock förflytta mig ut så att jag kan ta en cigg medan jag skriver detta inlägg så under tiden jag förflyttar mig ut och medan ni skrollar neråt så får ni njuta av denna bild från Tallin igen. 

20180519_114459

Det jag precis har satt fingret på är känslan av förändring. Jag har liksom aldrig velat ta till mig att livet förändras och att jag växer upp. Jag har inte velat bli äldre eller ens velat bestämma mig angående framtiden. Jag har försökt att ta en dag i taget och att leva i nuet för att slippa se både frammåt och bakåt. Jag har inte velat se mig själv som varken stark eller svag knappt ens som mig själv. Under en längre period har det kännts som att jag inte ens levt mitt eget liv, det har snarare vart som en film jag ser på. Det har varit overkligt och som att jag varit i ett pause läge. Jag tänker ständigt att jag skall göra en massa förändringar i mitt liv... 

  • jag skall sluta röka
  • jag skall inte dricka mig stup full
  • jag ska äta mer grönsaker
  • jag skall börja träna
  • jag skall inte dricka coca cola
  • jag skall inte äta godis 
  • jag skall vara en bra partner, dotter, syster etc... 

Den här listan skulle kunna hålla på för evigt. Skulle kunna skriva på den hela natten, men till vilken nytta? Alla dessa tankar ger mig bara ångest. Det får mig bara att klanka ner på mig själv mer och gör det svårt att slappna av i mitt eget sällskap. 

Krachat

Jag är på väg att göra stora förändringar i mitt liv som inte ens har med alla de där tankarna att göra. Jag är på väg att göra en av de största förändringarna i mitt liv. Något som skrämmer mig så jag har ont i magen. För tänk om det inte fungerar, tänk om jag inte klarar av det och om det inte kommer att fungera! Vad händer då? Vad har jag att falla tillbaka på om ingenting kommer att gå? Samtidigt kan det gå hur bra som helst, det kan bli helt fantstiskt som helst, ändå kan jag inte släppa all oro. 

De senaste åren har jag gått så otroligt mycket frammåt trots otaliga bakslag. Jag har fortsatt kämpa även om jag fallit, Ibland har jag blivit dyng full, haft ångest och inte orkat mer men jag har ändå tagit mig upp. Även om livet känts som om det varit pausat rent psykiskt så har jag tagot stora kliv frammåt. 

  • Jag har klarat av 4 terminer av socionomprogrammet 
  • Jag har vart tillsammans med min pojkvän i över 1 år och 9 månader!! 
  • Jag har haft en timmanställning i över 1 år
  • Jag har haft min lägenhet i 6 år
  • Jag har tagit körkort
  • Jag har lärt mig vilka som är mina riktiga vänner och även accepterat det. 

Listan kan göras lång när jag tänker efter, ändå har jag en klump av oro. Jag är ständigt rädd för att göra bort mig, rädd att inte passa in och att inte bli omtyckt. Det finns så många demoner innom mig som jag aldrig lärt mig att hantera. Så mycket från min barndom som ligger och gnager innom mig. Vissa tankar som ständigt gör sig påminda. När jag inte heller har någon att dela allt detta med så vet jag inte vad jag skall ta mig till. 

Jag vet att jag har min underbara pojkvän, men är ständigt så rädd att han inte skall orka, att han inte vill ha mig om jag berättar hur jag mår i bland. Vi kommer från skilda världar och jag tror att det är det här som skrämmer mig mest just nu. 

I höst blir vi sambos för ett halvår, ju närmare det kommer ju större klump har jag fått i magen. Det är inget jag vill ha, inget jag vill känna för jag älskar honom så otroligt mycket, jag är bara rädd att han slutar älska mig om han ser mitt riktiga jag. Rädd för om det inte kommer att fungera. Jag är rädd att kracha igen. Jag har kämpat så länge att jag inte vet hur mycket kraft eller energi som egentligen finns kvar. Nu menar jag inte att jag kämpat med förhållandet utan att jag kämpat i livet i stort med plugg, jobb, sommar, lägenhet, relationer i stort etc. Jag har försökt att hålla mig flytande trots allt kämpande med psyk och att försöka få prova någon ny medicin som kanske hjälper mig att hålla ett jämt humör, inte vara lika trött etc. 

Det är kaouse på jobbet och jag trivs inte längre vilket jag gjorde förut. Jag saknar min katt som redan flyttat ut till min kille inför hösten. Det är ensamt i lägenheten vilket ger mig mer tid att tänka... MEr tid till grubblerier och ångest. Det är svårt att släppa. Jag jobbar på mitt positiva tänkande. Jobbar på allt vad DBT heter och alla de färdigheter jag lärde mig där men det är otroligt svårt när hjärnarn bara fortsätter att snurra. 

Jag är så glad för möjligheterna i höst och samtidigt som jag är rädd att min kille skall ledsna på mig eller inte orka med mig så önskar jag att det är vi för evigt. Jag drömmer om ett liv med honom, att gifta mig och skaffa familj. Allt är så tvetydigt, allt känns så dubbelt innom mig att jag inte riktigt vet vad jag skall göra. Min pojkvän är det bästa som hänt mig på otroligt länge. Under tiden jag vart tillsammans med honom har jag vuxit som person. Jag har lärt mig mycket om mig själv och hur jag vill att saker skall vara. Jag har börjat ta mer ansvar för mig själv och mitt liv för jag har mål i livet och vet på något sätt vart jag är på väg. Jag har folk runt mig som stöttar mig, inte bara min mamma och familj här utan nu även min pojkvän och hans familj. Ändå är det svårt att se i bland. Ändå kan jag inte släppa alla tankar. 

Krlek

Jag vet inte om mycket av de här tankarna kommer nu bara för att jag blev tvungen att åka till Farsta med jobbet i fredags. Vet bara att de väckte så mycket ilska, ångest, oro och panik innom mig att tvingas till ett ställe utan någon som helst förberedelse tid. Jag vet bara att den eftermiddagen fick mig att minnas varför jag varit så instängd i mig själv. Ilskan jag kände var egentligen inte riktad till varken kolleger eller brukare utan mot mig själv. En ilska över att aldrig bli fri. 

Jag börjar förstå det folk pratar om kring övergrepp, man blir aldrig fri. såren kan börja läka, man kan må bra i peridoer men det finns alltid där i form av lukter, platser, beröring, minnen etc. vissa dagar är det mer lätt triggat än andra. Är såren väl öppna igen är det svårt att stänga dem, det tar tid, det triggar även igång andra minnen, händelser och situationer. 

Jag borde verkligen sova nu. Min boendestödjare kommer kl 9 i morgon så måste vakna vid 7... Borde ha sovit för flera timmar sedan men inte velat släcka eller stänga av tv. Nu är det dags. Nu måste jag ta tjuren vid hornen och våga släppa min gard för att sova. Jag hoppas att jag genom att skriva här kan släppa en del av den oron, ångesten och skammen jag känner över alla tankar. Jag är medveten om att inlägget blev aningen rörigt och komplicerat men samtidigt var det just det som jag skrivit här som var tvunget att komma ut just precis just nu! 

Kram och god natt
Maggie 

IMG_0248


Glad midsommar

Hej bloggen 

Klockan är redan 00.50 och midsommar är över. Jag har inte skrivit på länge och just nu ligger jag i sängen hos min kille. Ibland vet jag inte riktigt vad jag känner och det skrämmer mig. Jag blir så osäker och mycket handlar nog bara om mina egna tankar. Min egen osäkerhet på mig själv och livet. Alkohol gör ju så klart inte saken bättre men det är gott och skönt i bland. Just nu är jag inte speciellt full men jag är nog mer full än vad jag tror. Jag måste verkligen bli bättre på att skriva av mig här men vet inte vad jag skall skriva. ångest, tankar, känslor, saker jag vill säga, skriva få ur mig men kan inte skriva det här, har inte någon riktigt bästis längre och vem pratar jag då med? Speciellt då det gäller killen, man vill ha råd, tips ideer men kan inte ta det med han men har ingen attt ventilera med... saknar att ha en riktigt bra och nära vän, någon att ringa i alla lägen. kanske skall jag skriva mer här för att få ur mig allt. vi får se. tror ändå ingen läser detta. 

kram så länge. 


Söndag

Hej bloggen 

20180519_114459

Ännu en vecka är slut och i morgon börjar en ny... Den här veckan har gått på tok för snabbt och jag vet inte var all tid har tagit vägen. Jag hade skola måndag och tisdag, Jobb i onsdags, i torstags hade jag boendestöd och fix med grannar på kvällen samt packa min väska, fredag-söndag har jag jobbat. Under onsdag, fredag, lördag samt söndag har jag arbetat ca 50 timmar och 30 minuter vilket är helt sinnessjukt. 

Även om jag arbetat hela helgen så har jag haft skola i huvudet, jag har sovit dåligt då jag arbetat från 14.30 i fredags tills 13.00 i dag (söndag). brukarna på mitt arbete ville åka på en kryssning till Tallinn så detta gjorde vi! Det var super kul att komma i väg och se någonting annat än bara sverige. 

Häftigast var nog att åka på en kryssning utan att dricka alkohol, det kändes annorlunda men var en otroligt cool erfarenhet att se hur folk beteer sig samt hur bekväm jag ändå kände mig i situationen. Veckan som kommer är det full rulle igen. 

I morgon har jag tvättstuga, på tisdag boendestöd, onsdag skall jag intervjua en grej för skolan och sedan skall jag börja jobba kl 16... på torsdag jobbar jag fram till 19.00 och på fredag åker jag till GBG med en tjejkompis. Det finns ingen tid för rast och vila. Jag behöver få in lite plugg där någonstans också... vet dock inte riktigt hur... Det löser sig nog. kanske starta en ljudbok i morgon när jag tvättar och funderar på att klippa gräset, vi får se. Jag är lite för trött just nu för att verkligen kunna tänka. Det har varit en så lång helg. 

Just nu sitter jag på min uteplats och skriver detta då BayMax skrek och promt ville gå ut så lät jag honom göra det. Nu har vi snart vart ute i ca 30 min. så jag skall sluta skriva packa ur några saker ur min resväska som jag måste ha och sedan skall vi nog gå och sova när alla kvällsrutiner är klara. Min tvättstuga börjar redan kl 11 så det blir inte någon lång sovmorgon heller. Men, men välkommen till vuxenlivet och ansvaret! 

Kram på er 


Salstenta i 6h

Hej bloggen, 

20180423_142513

Jag borde ligga i sängen för länge sedan, i morgon skall jag till jobbet på p-möte men jag har inte ro i kroppen att gå och lägga mig. Det känns som att denhär dagen bara har sprungit förbi mig. mycket beror nog på att jag suttit på en salstenta i 6 timmar och 30 minuter med bara 3 minuters toa paus. 

tentan kändes sådär, jag gjorde mitt bästa och svarade på allt utom en fråga av 12. Dock låter det som att många i klassen gissat på tentafrågorna så jag verkar i alla fall inte vara ensam. Kändes som att jag fick totalt hjärnsläpp. 

Efter tentan kom min mamma och syster för att hämta mig i skolan. Vi köpte fika på okq8 som vi tog med oss ner till en strand. Vi tog ett härligt uppfriskande bad som vi sedan avslutade med att fika på flytbryggan som en så länge låg kvar uppe på land. Två härliga barn bakade sandkakor och lagade sand middag åt oss. Sedan åkte vi hemmåt. Huvudet kändes lite lättare efter simturen men kroppen kändes fortfarande seg. 

BayMax har tjatat om att gå ut ända sedan jag kom hem, men jag har verkligen inte orkat, har känt mig som en dålig matte för att jag varit så seg och borta nu i eftermiddag. så tog ut honom nu här på kvällen/natten och passar på att skriva här i bloggen. BayMax sitter på linan vilket han inte alltid tycker är så roligt men han får i alla fall komma ut och röra på sig en stund. Dessutom får jag lite luft och en chans att rensa mina tanker. Jag har känt mig ganska så färdig ett tag nu, slut i hela kroppen och huvudet. Jag väntar fortfarande på att få komma till bedömningen på huddinge psyk. Jag har inte haft någon kontakt sedan jag slutade med min DBT-behandling och det känns som att det går sakta ut för. Vissa dagar är lättare än andra, med det är övervägande fler dåliga dagar än bra. 

Nästan varje dag är en kamp för att kliva upp ur sängen och jag kämpar för att hålla motivationen för mina studier uppe. Känslan efter salstentan var inte så glädjande, men den är åtminstonde genomförd. blir det omtenta i Agusti så har jag åtminstonde hela sommaren på mig att plugga inför den! Dessutom verkar det som att detta var den sista salstentan för detta program! med andra ord så har inte de kommande tre terminerna som är kvar efter denna någon salstenta, vilket vore helt fantastiskt då jag verkligen inte klarar av dessa situationer. Jag blir så otroligt stressad och orolig inför dem. Hemtentor funkar bättre även om jag ofta skjuter upp den samt får kompletteringar på dem. 

Jag har fortfarande svårt att riktigt greppa hur långt jag kommit i livet, med jobb, studier, vänner, pojkvän, lägenhet, katt och livet i stort. allt känns så overkligt och när jag skriver eller talar om det så känns det alltid som att de handlar om någon annan. Det är inte mitt liv som jag talar om, det kan inte vara det! Jag känner ofta att det är för bra för att vara sant, för fungerande. för trots alla fall gropar, trots ångest, oro och motgångar så sitter jag här i dag och är i det. Jag vågar se de mörka sakerna och jag vågar känna mig nere, misslyckad och dålig utan att vilja skära mig. visst inpulsen kommer nån gång i bland men inte alls lika kraftigt eller lika ofta som förr om åren. Jag försöker ta en dag i taget och andas, vissa dagar är lättare än andra men jag kämpar på. 

Som i kväll, mina sängben gav upp... jag fick ringa till mamma och hennes man kom då ner för att hjälpa mig. det gick inte att laga så vi fick helt enkelt plocka bort dem. första tanken och känslan var panik. jag har inte pengar till nya, det finns inte i min budget just nu. Men efter några cigg och lite distraktion kunde jag se de komiska i det "jag hoppas tentan gick bättre än vad det gjorde för mina sängben", jag kom även på det posetiva i att jag nu kommer åt att städa under BayMax piano palls säng vilket jag inte gjorde innan. Jag kom på lösningen för lådorna i att jag får ta min boendestödjare till hjälp att lyfta ut de i förrådet så att det blir mer ordning tills dess jag kan sätta på nya ben och ha lådorna under min säng igen. Det är även bra att de skedde nu och inte när jag låg i den och sov. 

nu kom en grannkatt på besök så jag måste sluta skriva och ha koll på katterna! verkar inte vara så välkommnande från BayMax sida! 

kram så hörs vi en annan dag! 


Dagen före tentan

Hej bloggen, 

Idag sitter jag i skolan igen och skriver. Det är dagen före en stor salstentamen som kommer bestå av 9st korta frågor och 3 st essäfrågor... Tentamen börjar kl 10.00 och ordinarie skrivtid är till 16.00 alltså 6 timmmar. Jag har begärt 100% förlängd skrivtid villket innebär att jag får skriva mellan 10-22 i morgon. Det känns både skönt och skrämmande att ha så lång tid på sig. förhoppningen är att jag klarar den på runt 6-10 timmar. Vore skönt att inte behöva vara i skolan i 12 timmar och ha prov. Är dock orolig inför att det kommer vara svårt att plocka fram allt ur huvudet. Jag har ju varit på alla föreläsningar, vart med på alla seminarium etc. ändå är jag dö rädd för hur det kommer att gå. Dessutom har de lagt två föreläsningar i dag (2 * 2timmar) med två timmars paus emellan... Nu är det äntligen under 1 timme kvar av pausen och jag skall strax när jag skrivit klart springa upp för att äta någon form av lunch. har egentligen inte de pengarna men måste få något i magen, är super duper hungrig. 

Samtidigt är jag as trött och skulle bara vilja åka hem och sova! Vet dock inte hur bra det skulle vara utifrån att jag måste komma i säng i tid i kväll för att orka morgondagen. Jag skall packa vatten och snacks samt coca cola inför tenta tiden. Får hålla tummarna för att något fastnat och att lite i alla fall går att plocka fram där inne i huvudet. Jag har ju vissa ord och begrepp som konstant far omkring där inne, frågan är bara om det kommer någon fråga kopplat till just dessa samt om de stannar där inne ända tills tentan i morgon. 

kramar så länge så hörs vi framöver 


Fredag = kläm dag

Hej bloggen, 

Även denna vecka börjar lida mot sitt slut. Det är fredag och klämdag. Jag skall snart sätta igång med mitt pluggande men innan det har jag tvättat ansiktet, filat naglarna och haft på lite genomskinligt som underlack innan jag kommer måla dem röda. BayMax vill ut i det fina vädret men tänker att han får vänta en liten stund till. ca 40-50 min så hinner jag måla ett lager nagellack till och jag kan sitta inne en stund innan jag flyttar mig ut till altanen. Jag funderar även på om jag skall göra lite plugg kaffe, men kan inte riktigt bestämma mig! 

Kroppen känns pigg, däremot sover nog huvudet fortfarande vilket känns jobbigt. Jag har ju ätit frukost m.m. så tycker nog att det kan ta tag i att vakna nu! Får hoppas att det kommer igång snart när jag sätter mig och fortsätter skriver på Molanders 8 motiv för offentliga åtaganden... Just nu känns det rätt så fullt inne i huvudet, nästan som att det inte går in mer... skall dock försöka pressa lite till i dag och sedan ta ledigt i morgon då det kommer hit folk. 

Det roliga är att jag just nu fick upp ett ända ord i huvudet kring informationsstoppet i mitt huvud och det är korvstoppning. Jag jämför tenta plugg med korvstoppning och det roliga med det är att min kille bror med fru skall komma ut redan i dag just för att göra korv   så lagom att få upp den jämförelsen i huvudet då! 

ne! nu skall jag sätta på några kommar kaffe och kanske kan jag då vakna till, så pass att jag ändå får någonting gjort i alla fall! för precis just nu skulle jag kunna gå och lägga mig i sängen igen, är så sjukt trött. Bara i huvudet som sagt, men ändå. 

hoppas ni har en bra kläm fredag och att solen lyser även över er! 

kramar så länge så hörs vi! 

20180510_135129


Framme hos killen

Hej bloggen, 

Efter något som känns som en evighet är jag nu framme hos min kille. Denna onsdag har kännts otroligt lång och ändå klev jag inte upp speciellt tidigt. Vaknade 07.45 och klev upp först vid 9 tiden. Gick ut med katten och pluggade en stund innan min syster kom och hjälpte mig med en sak som skulle ut i mitt förråd. I väntan på mitt boendestöd tog jag det halvlugnt, började städa min hall, så jag hade städat ungefär halva då hon kom. Vi fortsatte med den och det ser riktigt bra ut nu! Jag är super nöjd och stolt. Efter vi städat klart hade vi ungefär en timme kvar och hon frågade om jag ville fortsätta någonannan stns, men just då orkade jag inte det. Så vi satt ute i solen och gjorde upp städrutiner i stället vilket kändes skönt. 

Efter att min boendestödjare gått så kom en kompis och jag gjorde mig klar att åka till min kille, packade in BayMax och vi begav oss först till ett kebabb ställe och åt middag innan vi gjorde sällskap till tekniska högskolan där vi skiljdes åt. Bussresan gick super bra, BayMax sov i princip hela vägen och jag passade på att plugga, risken finns att han kommer vara pigg nu i kväll, men så är det i bland. Just nu klättrar han över mina ben och håller på att utforska, det var ju ändå ett tag sedan vi var här nu. 

Jag sitter och skriver i sängen med tvn på i bakgrunden och väntar på att min kille skall höra av sig om att jag skall hämta han uppe på jobbet. Han kom bara och hämtade mig vid stationen och körde mig hem, sedan var han tvungen att åka och byta traktor, vilket skulle ta ca en timme, så tänkte att jag fixade med allt för BayMax och sedan mig själv, har borstat håret och tvättat ansiktet bara tandborstning kvar efter att jag hämtat han. Nu tänkte jag skriva detta och sedan se om jag hinner plugga lite innan han ringer. Så är la dags att sluta skriva här så att jag får något plugg gjort innan det är dags att fara och sedan sova. 

Kramar så länge så skriver jag snart igen 

20180315_150553

Några önske mål om vad jag skall skriva om? 


Ännu en dag

hej bloggen, 

Ännu en dag med strålande sol! Sitter just nu ute på min uteplats eftersom BayMax promt ville ut. Tur nog har jag en stund innan det är tid att åka till skolan. Så just nu sitter jag i skuggan och känner hur vinden blåser kring mig och hör barnen leka på fotbollsplanen. BayMax har fullt upp med att studera alla dofter som vinden för med sig, lyssna på ljuden runt om kring och spana på barnen. Jag har gjort klar mitt manus inför vårt seminarium i dag och skall bara gå upp till mamma för att skriva ut det sedan. 

Vi har lektion mellan 14-16 vilket ändå känns helt ok. Får bara ta en sak i taget. Det första är avklarat och nu skall jag bara orka gå in, klä på mig något annat än pjamas och packa min skolväska. sedan upp och äta frukost samt peppa för skolan. 

BayMax försökte precis fånga en fågel som flög förbi och jag har nog aldrig sett honom göra ett så grasiöst hopp någonsin. Dock flög fågeln någon decemeter för högt över honom. 

hmm undra vad man skall ha på sig för kläder i dag? Jag är inne i en period där saker känns allmänt jobbigt. Humöret och måendet går upp och ner och jag trivs verkligen inte med mig själv! Måste ta tag i det. Funderar på om jag skall gå en bit hem i dag beroende på hur jag känner efter skolan. Vill börja må bättre, är trött på att känna mig låg och nere. Trött på att inte veta från morgon till morgon hur jag kommer att må nästföljande dag. Vissa dagar känns allt super lätt, andra dagar vill jag inte ens starta med något. Det känns bara allmänt tungt. Svårt att starta något. Det finns ideér på vad jag vill göra i huvudet, saker jag är riktigt sugen på, ändå går det inte att ta mig för. Det går inte att hitta fokus eller energi att starta upp något. Det var lättare när jag höll på med mammas present för då visse jag vad jag gjorde. Jag hade något att pyssla med på kvällarna i stället för att bara sitta helt rakt upp och ner. I fredags valde jag till och med att flytta på min tvätt tid för att energin inte fanns där. Jag har tvätt i morgon vid kl 11 vilket känns mer rimligt. Tänker att jag skall plocka iordning allting i kväll så att det bara är att gå i morgon. 

Nu ska jag sluta skriva och ta en cigg till innan jag går in och försöker hitta några lämpliga kläder. Vi hörs vid ett senare tillfälle. 

IMG_20180501_183339


Skriv ett inlägg

Här kan du skriva en hälsning, en tanke, en fråga eller något annat du har lust med :)

Jag läser och svarar så fort jag kan <3

 
 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S     

 

Jag förbehåller sig rätten att utan förvarning ta bort inlägg som kan anses som olämpliga.

Bloggkalender

«augusti 2018»
tiontofr
0102030405
06070809101112
13141516171819
20212223242526
2728293031

Arkiv

2018
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2017
    2016
    2015
    2014
    2013

    Statistik

    Besökare idag: 1
    Denna månad: 53
    Totalt: 9602

    Gästboken

    Här kan du skriva en hälsning, en tanke, en fråga eller något annat du har lust med :)

    Jag läser och svarar så fort jag kan <3

     
     
     
    :) ;) :D :( :O :P :| :S 
     

    Jag förbehåller sig rätten att utan förvarning ta bort inlägg som kan anses som olämpliga.

    Ge gärna lite feedback

    Är den nya utformningen bra?