~14 år och våldtagen~

Dagens Tankar

Buss 676

Hej Bloggen 

Klockan är 21.47 och jag sitter på bussen från Norrtälje in till stan. nästa station är söderhalls trafikplats så det är en bra bit tills jag är hemma igen. Jag har katt och resväska med mig, ångest och ett otroligt sug efter alkohol sitter i kropen. Jag är röksugen trots att jag inte rökt på över en vecka snart. Jag har komponerat ett sms till N medan mina tårar ran i stillhet på mina kinder. 

Jag älskar verkligen honom så att det gör ont i hela kroppen. Smsade han och hoppades att han inte läser det fören han kommer hem, vet inte hur han kommer ta det och ville inte att han skall köra om han tycker messet är jobbigt. så fort jag tänker på känslorna så börjar mina tårar att rinna igen. Det blir bara för mycket i bland. ser knappt tangenterna. Fy sjutton vad jag hatar alla mina känslostormningar. vill ha en flaska vodka och tre paket cigg! 

Inget är Ns fel och jag har inte smsat att jag vill göra slut utan snarare att jag älskar honom så mycket att jag inte vet vart jag skall ta vägen. hoppas bara att han förstår att det är det som jag menar. Vill inte kasta bort allt på att jag är patetisk och känslig i bland. det handlar ju bara om att jag inte känner mig sedd/älskad och inte riktigt kan läsa av honom. känner mig super duper fånig när jag tänker på anledningen till att jag valde att åka hem nu i kväll. allt för att N lät och såg så tvekande ut då jag sa att jag kunde sova kvar en natt till. kändes i hela kropen som att han ville att jag skulle åka hem trots att han sa något annat och det gjorde ont. fick mig att må illa och inte veta vad jag skulle känna. Jag är så jävla patetisk och dum. Hel veckan har jag varit så jäkla känslig. ändå är det inte förstgångn jag haft svårt att läsa av N men denna gång gjorde mer ont och vet ej varför. ne nu måste jag sluta skriva innan jag börjar tok grina. 

Kramar så länge. 


inte sponsrat

Hej bloggen 

Jag som fattig student är väldigt noga med vart jag handlar, jag letar rabbater och andra bra och ha grejer för att få min ekonomi att gå runt. Jag letar saker åt både mig själv och åt min katt. En grej jag använder mig mycket av nu mera efter att ha sett det mycket på youtube är https://www.bonusway.se?r=3309827). Genom deras sida hittar man både rabatter och  olika procent som man får tillbaka utav den summan man handlar. De har både massor av affärer för människor och några för djur. 

detta är inget sammarbete utan bara ett tips från mig till er! 

kramar så länge. 


Ångest i skolan

Hej bloggen 

Sitter i skolan på föreläsning just nu, ångest från H-vetet som inte ger med sig. Min vänstra underarm är sönderklöst, rödflammig och verker. Jag svettas och har svårt att andas. Ibland hatar jag verkligen att stå i centrum och hålla i pressentationer. vissa dagar är lättare än andra, just i dag var en ur usel dag. Jag skakade, pratade super fort och kände mig svimfärdig. hatar när det blir så. mycket handlar nog om att det är en ny klass som jag ännu inte kommit in i. jag får försöka ta mig ur ångesten nu under eftermiddagen. Vill ju försöka städa när jag kommer hem så får helt enkelt städa av mig ångesten, skamen och skulden. för givetvis kommer skammen och skulden som ett brev på posten i samband med ångesten och en pressentation. skammen av att stå i centrum och för att jag är jag. skulden i och med att det känns som att jag förstör frö gruppen. det gör så ont med alla dessa kännslor. tror det är dags att läsa igenom DBT-papprerna igen. Nu skall jag fortsätta fokusera på lektionen. Vi hörs framöver. 

2016-10-27 16.24.27


Vet inte vad som hänt

Hej bloggen 

Jag vet inte riktigt vad som hänt. Orken, tiden och motivationen har inte riktigt funnits där. Jag har velat skriva så många gånger men det har nästan bara väckt ångest vid blotta tanken på att sätta mig framför tangentbordet. Det har varit så mycket sedan allting krachade. Kroppen vill inte riktigt som jag vill helt enkelt. Jag hoppas dock att det snart lugnar ner sig en aning. 

Myspys

I går var min födelsedag och i dag var det åter till vardagen som gällde, dock fungerade det inte så bra då hela kroppen strejkade. Det gäller att ta en dag i taget och jag tror att jag får lägga min blogg ideé åt sidan tills nästa år. Det blev en bra början men efter alla bakslag så fungerade det inte riktigt. Dock har jag kommit ur allt starkare än innan! Jag har vunnit en hel del på att falla ner till botten. 

2016-11-04 22.56.07

Jag har börjat hitta tillbaka till att lyssna på min kropp och dess signaler även om det är aningen svårt i bland. Jag försöker även glädjas över det små sakerna och låta bli att tänka och grubbla så mycket. Vissa dagar är lättare än andra. Mitt mål just nu är att försöka börja skriva igen, inte nödvändigtvis varje dag, hela tiden men lite då och då när orken finns och så tar vi helt enkelt nya tag i på riktigt nästa år. Då kanske jag även är helt klar med min förändring av hemsidan. Vi får se hur det löser sig! 

kramar på er så länge! 


Inte haft tid

Hej bloggen, 

Jag har verkligen inte haft tid att skriva, det har varit så mycket annat runt om kring med arbete etc. Jusgt nu känner jag mig mest trött och sårbar. Jag vet inte vad som är fel. Allting känna jobbigt och minsta lilla sak ger mig ångest från H-vete. Jag klankar ner på mig själv något kopiöst och har många svart/grå tankar som jag önskar att jag skulle slippa. Det går verkligen upp och ner just nu. Gissar att det bara är så. Hur jobbigt det än må kännas så är det bara så.... Jag vill skriva så mycket men kan inte samla mina tankar. Jag skall försöka bli bättre på att uppdatera igen. Lovar inget men som sagt skall försöka. 

Kramar 


Ågestattack på jobbet

Hej Bloggen

Just nu ligger jag i sängen på jobbet, jag borde sova, borde verkligen sova. Larmet ringer 05.40 i morgon bitti... jag är trött, hela kroppen skriker att jag är trött, men min hjärna vägrar att stänga av. Tankar som snurrar, panik som kommer i vågor så fort jag börjar att slappna av... det känns som att verkligheten börjar komma i kapp mig. Som att jag inte längre orkar hålla fasaden uppe om att allt är okej. Jag vill gråta, skrika och slåss... men inget kommer ut. Min fasad utåt är mitt ända skydd. Det ända jag har som får mig att känna mig riktigt trygg... Vad händer när den rasar? Vad finns där bakom? Ända sedan DBT tog slut har jag byggt upp min fasad för att orka vardagen. Jag har folk runt mig men vågar inte berätta allt som finns och händer innom mig. Vill hålla min lyckliga fasad utåt. Allt är bra, jag har en fantastisk pojkvän, en underbar katt, ett jobb jag trivs på etc... men är inte allt detta ytligt dravel som skyddar mig från att falla. Det känns som att livet har kommit i kapp igen.. hur fortjag än springer. När jag fick reda på att min Gudmor gått bort insåg jag hur sårbar och korkat jävla stark jag är. Kännslorna fick jag putta åt sidan, jag måste jobba! Måste klara av min vardag... Idag börjar det rasa. Det känns i hela kroppen. Den verker, varje muskel är helt slut, huvudet kör på Aoutomatik. Känslomässigt avtrubbad, rädd, ledsen, frustrerad. Vill inte få en panik attack... vill ha någon stans att vända mig. Vill ha någon att prata med men står ensam, försöker laga fasaden igen. Förhoppningsvis lyckas jag samla energi till att laga den när jag åker bort en vecka i morgon. Hoppas bara att ingen ställer för många frågor för då bryter jag i hop! Nu gäller det att överleva. Jag skall sluta skriva, måste försöka sova nu! Jobbar i morgon bitti, och i natt. 

Kramar 


pappa

Hej bloggen 

Igår var jag och hälsade på min pappa. Min underbara pojkvän följde med vilket var oerhört skönt och läskigt. Det är så svårt att veta hur pappa kommer att vara/bete sig så det är krongligt att förbereda sig. Pappa hade en av sina bra gånger, som vanligt var det vissa ord man reagerade på och han skulle skryta med sina leksaker. 6 st bilar, två stycken soft arie gun etc. Det är bara sådan han är. Dock är det sådanna här gånger som gör att jag saknar honom något grymt. Alla dessa gånger då han är en relativt bra pappa.

Det är så svårt att älska och hata någon på samma gång. Det är svårt att tänka bort allt som hänt och svårt att minnas allt. Jag vill lägga det bakom mig men är rädd att det skall hända igen. Försöker ta en gång i taget och se hur det artar sig. Det är egentligen allt jag kan göra utifrån hur situationen ser ut. 

Jag får fortsätta kämpa och fundera på hur jag vill ha det. det blir nog bra tids nog. 

kramar Maggie sea 


Borttappad

Hej bloggen 

Jag ber om ursäkt för min frånvaro men det har behövt vara så ett tag nu. Livet blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Just nu har jag tappat bort mig själv i allt som är. Jag vill så mycket men orkar så lite. Tiden räcker inte riktigt till och jag känner att jag vill isolera mig mer och mer vilket skrämmer mig. Jag litar mindre på folk och känner mig mer ensam än någonsin. Vet inte vad jag vill längre, har försökt att söka hjälp men blir inte tagen på allvar och det finns inte plats för mig. Det är inte länge sedan som jag stod med tabletterna i munnen och funderade på att svälja, det är inte länge sedan jag stod med kniven i handen på en klippavsats och funderade kring om livet var värt något. 

jag vill inte dö men jag vill inte heller leva. det är otroligt svårt när man inte vill varken eller. När livet känns svart och vitt. Jag försöker att balansera det och gå i mitten men det är svårt. Jag försöker att andas, förklara mig och sträcka ut en hand till den proffisionella världen men när detta inte funkar så lider jag hellre i det tysta. När jag sitter i en bil, åker en buss, sitter på tunnelbanan så stirrar jag ut genom fönstret och tänker på hur det skulle vara att kracha. Vad som skulle hända i kroppen, vad skulle mitt huvud tänka och hur skulle det kännas? tankarna går i ett och jag blir nästan rädd för mig själv men jag vet inte vart jag skall vända mig. jag har i alla fall inte haft några störra panikattacker eller utbrott sedan eurovission var så det känns skönt. ett tag vart jag riktigt rädd för vart jag var på väg. 

min lägenhet är kaous och jag funderar på att försöka ta tag i detta i morgon om jag orkar och när jag väl vaknar. känns som att jag skulle behöva sova i en vecka i sträck. Att hela tiden kämpa för att klara vardagen gör mig svag. energin finns inte, kraften finns inte. allt annat är satt på paus. Livet runt om kring får lov att stå stilla tills allt lugnar ner sig. Sedan om det tar 1, 5 eller 10 år det är en annan femma. hur länge jag orkar kämpa emot är också en sak som framtiden får avgöra. just nu försöker jag bara att klara av natten. I morgon skall jag ringa vårdcentralen för att boka tid till vaccination, kanske även skall försöka ringa till psyk och försöka få träffa någon... 

vi får se när jag börjar att blogga normalt igen, försöker att få ordning på tillvaron just nu. kramar från mig 


Sorry för uppehåll

Hej bloggen 

Nu var det ett otroligt långt upphåll här på bloggen. Jag var tvungen att prioritera mig själv nu i maj då jag skriver A-uppsats och har fått arbete som timvikarie så just nu är det mycket runt om. Där av har bloggen fått hamna i skym undan. Jag vill be om ursäkt för detta och säga att det kommer vara så här tills det börjar lugna ner sig lite runt om kring. Livet är inte alltid som man vill och i bland får man tänka om kring sina tankar och ideer. Vissionerna blir inte alltid så som man tänkt sig. 

Nu vet ni lite och att jag lever i alla fall så hörs vi fram över. 

Kramar 
Magdalena Green 


Hur förhåller jag mig till en bekant

Hej bloggen

Denna dag har verkligen bara sprungit i väg. Mycket har nog att göra med att jag sovit en stund på dagen. Jag har valt att avsluta min praktik eftersom jag inte orkar med psykiskt. Detta är inte vad dagens inlägg skall handla om utan vi skall prata om hur man kan förhålla sig till bekanta.

Relationen till en bekant

Ni som inte läst tisdagens inlägg bör göra det innan detta då de knyter samman till varandra. I tisdags pratade vi om bekanta och vilka som kan räknas till bekanta. Det jag glömde nämna är att jag även räkna vissa personer som arbetar inom den professionella värden till bekanta. Typ som psykologer, socikontakter etc.

Nära eller långt bort?

Det som kan vara svårbedömt är nog hur vida man skall ha en bekant nära eller långt bort från en själv. Allting är givetvis individuellt och det beror mycket på vem den bekanta är. Ifall den bekanta är en kompis förälder så kan det bli en nära relation då den personen kanske vet mycket om ditt liv även om du inte räknar föräldern som en vän. En individ inom de professionella kanske du väljer att ha längre bort då du inte vill ge den ett hål in i hela ditt liv.

Allt detta gör en relation till en bekant ganska så komplex och det blir så just därför att det är så individuellt beroende av vem du är som människa och vem den bekanta är. Det är bara du själv som väljer hur nära en annan människa får komma dig och det gäller att fundera kring vad man själv vill.

Avslutningsvis

Dagens inlägg blir kort då jag är trött och slut både psykiskt och psykiskt. Jag kan knappt ha tankarna på ett ställe och behöver slappna av lite innan de är dags att sova. Tänk på att ta hand om dig själv. Oavsett vilken typ av relation du har till en annan människa så är du viktig i ditt liv!

Kramar
Maggie Sea


Skriv ett inlägg

Här kan du skriva en hälsning, en tanke, en fråga eller något annat du har lust med :)

Jag läser och svarar så fort jag kan <3

 
 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S     

 

Jag förbehåller sig rätten att utan förvarning ta bort inlägg som kan anses som olämpliga.

Ge gärna lite feedback

Är den nya utformningen bra?




Bloggkalender

«november 2017»
tiontofr
0102030405
06070809101112
13141516171819
20212223242526
27282930

Arkiv
2017
  •    November
  •    Oktober
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2016
    2015
    2014
    2013

     

    Besökare idag: 2
    Denna månad: 63
    Totalt: 8976

    Gästboken

    Här kan du skriva en hälsning, en tanke, en fråga eller något annat du har lust med :)

    Jag läser och svarar så fort jag kan <3

     
     
     
    :) ;) :D :( :O :P :| :S 
     

    Jag förbehåller sig rätten att utan förvarning ta bort inlägg som kan anses som olämpliga.