~14 år och våldtagen~

Dagens Tankar

Sluttampen

hej Bloggen 

BayMax

Nu sitter jag här igen, vi är i sluttampen av vårt examensarbete och jag känner mig helt död. Det finns 

så mycket kvar att göra att det ibland känns helt övermäktigt. jag vet inte vart jag ska börja eller sluta. När det är nog och hur det ska vara. Ibland känns det som att mitt huvud låser sig. Som att ingen ting kommer fram som jag vill. Det är tur att jag har min fluffis att gosa med iblnad. så att jag får lite avkoppling i alla fall. Eller som nu då jag faktisk unnar mig tid att skriva ett inlägg här innan jag sätter igång med plugget på riktigt. Jag har öppnat allt på datorn men kände att jag behövde/ville skriva av mig lite allmänt innan jag går in för det akademiska som behövs till en uppsats. Om det inte var för att jag behöver ha två skärmar när jag skriver min uppsats så skulle jag ha sutit ute i det fina vädret på altanen i stället, men det underlättar verkligen att ha två skärmar när man arbetar med både att skriva och läsa samtidigt. I går redigerade jag en bild till vårt examensarbete och även då underlättade det med två skärmar då jag kunde se orginalet på den ena och på den andra skärmen kunde jag redigera. Det gäller att vara smart. Nu ska jag sluta skriva och försöka hitta tillbaka till mitt pluggande igen. Måste skriva angående "framinganalys" och vad det innebär. ha de gött så länge så hörs vi. 
 


Äntligen

Hej bloggen 

Äntligen har jag lyckts få till det, så nu ska jag bara fråga min storasyster om jag får köpa tillbaka min lilla tv. Den kan jag nämligen använda som extra bildskärm till min dator vilket underlättar när jag pluggar :) då kan jag skriva på en skärm och på den andra ha texter etc. Eller som just nu när jag sitter här och skriver ett blogginlägg och samtidigt har netflix på och ser på pettson och findus glömligheter på tvskärmen. Försökte ringa min uppsatskompis men hon var upptagen i annat samtal så får ta och vänta och se när hon är klar med det samtalet. Det börjar dra i hop sig för vårt examensarbete och lite stress börjar jag allt känna. Jag försöker fokusera och få mycket gjort men vissa dagar är jag senare än andra. Jag ska se nu om jag kan skriva ut ett kompendium som jag lät min kompis få ta hem i går. 

Lyckas jag skriva ut det så kan jag sitta och studera det lite tills jag får tag på min uppsatskompis. En sak i taget och så får jag hoppas att jag kommer någonstans med plugget i dag. känner mig helt slut. Jag blir verkligen så jädra irriterad på att min energi. Om jag ängnar en hel dag åt plugg är jag alltid helt slut dagen efter. Skulle kunna sova hela dagen i dag känns det som. Vilket inte vore så bra. men otroligt skönt. nu ska jag sluta skriva och se om jag får igång skrivaren :P 


Post Nord

Hej bloggen 

Det här med posten i vårt avlånga land är intressant. Jag har beställt kattmat till katten och detta ska levereras med hemleverans. Det är beställt till min killes adress med hans namn och nummer. beställningen var uppdelad i två paket och dessa levereras vid olika tillfällen. När första paketet närmade sig fick min kille ett sms där han ombads välja dag och tid för leveransen. Jag gick in på länken och valde måndag 6/5 mellan kl 8-17. I fredags mitt på dagen kom paketet.... inte till min kille utan upp till hans föräldrar... I fredags (om jag inte minns helt galet) fick vi nästa sms där vi ombads välja leveransdag och tid för nästkommande paket. Jag valde onsdag 8/5 mellan kl 8-16. nu ringde min kille och sa att han fått sms om att paketet är levererat. Jag sitter hemma men har inte sett något paket... Antagligen har de lämnat paketet upp hos min kiles föräldrar eller på gården där min kille arbetar. oavsett vilket så är det sjukt att de får gå till så. står det en adress på ett paket är de väll dit de ska levereras? får man ett sms där man väljer dag och tid för leverans är de la den som ska hållas? tänk om jag tagit ledigt från jobbet bara för att kunna ta emot leveransen, eller om jag bett att få arbeta hemmifrån för att kunna ta emot det. Säg att vi inte skulle känna dem i de andra huset? eller om de fanns oärliga människor uppe på min killes arbete? Säg att vi inte skulle vart hemma på hela helgen och paketet skulle ståt ute fredag till söndag? 

Det finns så många hål i sättet som detta har skötts att jag blir rädd. Jag pratade med min kille och han sa att jag skulle vara glad att paketet kommit fram och att de gör så på landet. De vet ju att han jobbar och därför lämnar de antagligen paketet hos hans föräldrar. de har inte lärt sig att vi är två etc. Hela tiden någon form av ursäkt för hur Post Nord sköter sitt arbete. tänk då om andra samhällsorganisationer börjar resonera på samma sätt. polisen åker till fel hus och konstaterar att allting är lungt. Ica affären låter din granne sätta upp notan på dig. apoteket ger ut din medicin till nogån som kan ditt personummer men inte har fullmakt. allting blir så fel om alla samhällsorganisationer skulle följa Post Nords exempel. Socialtjänsten ska göra ett hembesök på en tisdag hos en äldre dam, men dyker upp redan på fredagen. Den äldre damen får inga insatser för hon är så pass dålig att hon inte kan föra sin talan själv och hennes barn är inte där eftersom de är på arbetet och tagit ledigt på tisdagen för mötet skulle vara då. 

En föreläsare dyker upp en dag för tidigt och vill ändå ha sina pengar för arbetet. Visst är de exemplen jag tar surrealistiska i proportion till ett felutlämnat paket som hamnat på fel adress på fel dag och fel tid, men tänker man efter kan det handla om stora summor pengar. det handlar om brev som aldrig kommer fram, paket som är trasiga eller borttappade. Räkningar som samlas på hög utan att individen vet av de. 

här om dagen fick min mamma en sms faktura från SMS-park som skulle gå till mig. Det stod mitt namn men var skickat till hennes mobilnummer. Vart är vi på väg? säg att jag inte hade känt personen som fått min faktura. deras förklaring var att jag använt mammas mobil för att parkera. eller att mamma skrivit mitt personnummer när hon parkerat. det sjuka är att jag har själva parkeringen på min telefon. Allt är skrivet på mig så hur fakturan dök upp hos min mamma med mitt namn är det ingen som vet. vilket är skrämmande. Allting är löst och jag har betalt fakturan, så nu väntar jag bara på att de ska registreras som betalt vilket kan ta 1-2 dagar.... 

Vårt samhälle ska vara så bra, de ska vara automatiserat och datoriserat ändå strullar allt oftast. Företag vill inte längre ta på sig de fel som sker och individen får ett större och större egetansvar att ta hand om allt som rör hen. De mesta ger över internet vilket är problematiskt för våra äldre individer. 

ne nu måste jag börja plugga och sluta sitta här och klaga :P 


Plugg, plugg och Plugg

Hej bloggen 

20190308_141336just nu känns det som att jag inte gör något annat än att plugga. URK! Visserligen pluggade jag bara någon timme i går för att sedan ta "ledigt" under dagen då vi skulle umgås med min killes familj. Även om jag unnar mig en "ledig" eftermiddag så ligger den där jädra uppsatsen och gnager i bakhuvudet. Dessutom har min dator fått fnatt så onedrive fungerar inte som det ska. Den skapar bara massor av kopior och laddar inte upp ordentligt så jag blir tokig. fick lov att avinslatera det här om dagen. Tänker att jag ska försöka ladda ner de igen och se om det vill fungera. Om inte annat får jag be min storasyster om hjälp med att gå igenom min dator nån gång framöver när det finns tid. 

Just nu sitter jag på altanen, till och från är de varm respektive kallt. Lite svårt att veta hur man ska vara klädd egentligen. sitter nu i T-tröja och mjukisbyxor rätt skönt när solen tittar fram, små kyligt annars. katten ligger bredvid mig i en av stolarna och tvättar sig samt halvsover om vart annat. skönt med lite pluggsällskap så att man slitter sitta helt ensam. Snart borde vi nog äta någon lunch, men kan inte bestämma mig för om jag vill ha något. Borde även plugga mer och inte skriva här, men väntar på svar från min pluggkompis för att se om jag kan öppna dokumentet i word i stället för över nätet eftersom alla funktioner inte finns tillgängliga över nätet. 

20190311_115445Jag känner mig dessutom naken eftersom jag glömde min allmenacka hemma hos min pluggkompis i fredags. Visst jag är inte värdsbäst på att använda den men det är skönt att ha den tillgänglig när det är något. Vi måste komma i håg att ta med den när hon och jag ska ses nästa gång. En annan sak mitt i allt detta pluggande är att jag börjar inse hur tungt arbetet som socionom verkar vara. I alla fall om du arbetar innom myndighetsutövningen. Vi studerar tidningsartiklar och det är inte en direkt positiv bild som de målar upp. Rent krast är det riktigt dystert hur arbetet framställs och hur styrningen verkar gå till. Att vissa säger att det är brist på socionomer tycker jag är spännande utifrån att de snarare är brist på socionomer som vill arbeta innom myndighetsutövningen. som jag förstått de av allt de vi tagit del av hittils så börjar många innom myndighetsutövningen men slutar efter några år då man inte orkar med belastning, tystnadskulturer, oro, stress, hot, våld etc. känns just nu som att jag valt helt rätt yrke för att vara mig... eller inte. samtidigt som jag någonstans hoppas på att vi är påväg mot någon form av förbättring när det gäller socialarbetares arbetsmiljö. Det är dags att samhället och politikerna vaknar. Tanken är att socialarbetare ska orka och klara av att arbeta med de mest utsatta, men för att göra detta måste de få rätt stöd, verktyg och möjligheter så att de kan erbjuda kvalite, rättssäkerhet och må bra. 

Nu ska jag sluta skriva här. beställa ett skärmskydd och sedan ta medicin. kramar så länge. 


hälsa eller ohälsa

Hej Bloggen, 

20181230_132137Bilden har egentligen inget med själva inlägget att göra, men gillar den. Idag tänkte jag skriva om hälsa eller ohälsa. Vad är egentligen skillnaden och vem bestämmer vad som är "normal" hälsa och när blir det ohälsa? 

igentligen vet jag inte vad jag vill skriva, jag är sjukt trött på vården och då specifikt på psykvården i vårt välfärdsland. Genom åren har jag genomgått diverse "hälso" utredningar. bland annat en grundläggande utredning för psykisk hälsa. I den kom de fram att jag stämde in på iprincip alla kriterier för emotionelll instabil personlighetsstörning (tidigare borderline). Jag fick stöd i form av DBT (dialektisk beteendeterapi) vilket hjälpte mig att arbeta aktivt för att förändra mitt självskadebeteende. Något halvår efter att jag påbörjat DBT behandlingen genomfördes en NPF (neuropsykiatrisk) utredning, där jag fick diagnosen AD(H)D. på papper har jag ADD men den utredare jag träffade konstaterade att jag även har H:et, jag är hyper men på insidan. Efter diagnosen hände sedan inget mer, efter ett tag pratade jag med någon och fick ett tyngdtäcke. När jag bokade en läkartid fick jag bara träffa en läkare som direkt ville sätta in medicinering. dock visste jag inte själv vad jag ville. hur ska jag vet vad jag vill ha för hjälp när jag inte vet vad som finns eller vilka möjligheter jag har. 

20180914_195549Ibland känns det som att sjukvården (psykvården) bara slänger sig med diagnoser utan att egentligen tänka på konsekvenser eller hur de ska ta hand om de patienter som får en stämpel i journalen. Jag har fått mina två diagnoser, för den ena har jag fått behandling och bör väll egentligen be om en ny utvärdering utifrån att jag nu till stor del blivit av med en hel del av symtomen. Den andra diagnosen har jag inte ens fått lära mig något om. Jag har bara kunnat gissa mig fram till att det kan vara beroende på den som vissa av mina tillkortakommanden finns. Jag är en jäkel på att starta upp grejer, men dålig på att avsluta dem eller städa efter mig. Jag tänker mycket, analyserar och planerar men har svårt att komma vidare efter det. Vissa gånger har jag hur mycket energi som helst och kan göra massor, andra gånger så tar allting slut. har jag varit bland massor av människor eller lagt stor möda på att plugga och sedan arbeta så är jag trött dagen efter, detta eftersom jag lagt aldeles för stor energi på att klara av dagen innan. mina energi depåer tar stor tid att fylla på och jag har svårt att veta när jag måste varva ner. Jag har till och från haft olika former av strukturer på vardagen som fungerat. Strukturer som jag arbetat fram under åren och som hjälp mig att fördela min energi. dock försvann många av mina strukturer i vardagen när jag blev sjukskriven 2014 och sedan var sjukskriven i ca 1,5 år. När jag sedan började studera och mina diagnoser uppdagades så har jag aldrig hittat tillbaka. Jag hoppas och tror att jag skulle må bättre när jag har en vardagsstruktur i form av arbete. Det blir på sätt och vis lättare att förhålla sig om jag har ett fast schema att strukturera upp vardagen runt. Min energi räcker längre när jag vet vad som krävs av mig och när ekonomi och allt annat flyter på. 

20180802_173932De senaste åren har jag försökt att skapa strukturer, funderat på hur jag mår bäst, vad jag behöver för att klara av obalansen i mitt liv men det är svårt. Jag skapar scheman, försöker hålla mig till dem men det är svårt när jag på sätt och vis hela tiden måste vara tillgänglig för arbete samtidigt som jag måste klara av studierna, samtidigt som det ska flyta på hemma. mycket handlar nog om att jag sätter alldeless för höga krav på mig själv. Skulle jag sänka mina egna krav skulle jag nog må bättre. Jag måste inte orka allting, det är inte bara mitt ansvar att vardagen flyter på. Dock känns det som att den generation jag tillhör är mer medvetna om att hushållssyslor kan deles lika mellan båda parterna, medan tidigare generationer på sätt och vis fortfarande är fast i en illusion av att vissa uppgifter tillhör kvinnor och andra tillhör mannen. Men för mig då som har svårt att komma igång när det blir för mycket på en gång så är det svårt med det egna tunga ansvaret. När hemmet blir kaus, plugget är mycket, ekonomin gör sig påmind, arbetet ringer och jag måste planera, handla och laga mat då låser det sig. När allting kommer så nära är det svårt att få ändan ur vagnen och göra något alls. Som idag. jag borde ha börjat plugga för länge sedan men kom inte upp ur sängen. vid 10 hade jag ätit upp min frukost och ringde mamma, fastnade i att prata med henne och helt plötsligt var klockan redan 11.30 och nu skriver jag här. Visst kanske borde plugget vara mer prioriterat än att skriva av mig här men det känns så övermäktigt att det låser sig. min energi är slut innan jag ens har börjat. hur gör man då? jag måste hinna duscha och åka till affären också... fast rätt mysigt är det här ute, det efterlängtade regnet kommer äntligen, jag sitter på altanen, hör hur det faller på plasttaket och ser det utanför fönsterna, lite små kyligt börjar det bli med bara T-tröja, men när jag har skrivit klart ska jag gå in och äta lunch. Det doftar gott och är mysigt. 

nu fick jag åter igen svårt att hålla fokus på vad jag skriver vilket jag också tror är en del av min ADD, men hur ska jag veta när jag inte vet hur den fungerar. Vem bedömmer om jag har bra eller dålig hälsa? om jag mår bra eller dåligt och om jag fungerar eller inte? Som vanligt vet jag inte vad jag vill säga med den här texten mer än att jag tappade tråden efter första meningen XD. Vissa dagar är lättare än andra och nu är det dags att sluta skriva och flytta in, det läcker i vårt altantak så lika bra att gå in innan datorn och alla papper blir blöta. Trevlig valborg på er alla! 

DSC_0237


Välfärdssamhälle javisst!

Hej Bloggen och välkommen till verkligheten

igår skrev jag om dilemman, om problematik med att få vardagen att gå runt tillsammans med allting annat. Vi lever i ett välfärdsland, enligt många ett bra sådant. Vi har samhällsskydd som skall stötta och hjälpa människor i behov av stöd. vi bedriver forskning för att utvecklas och jag väljer själv att plugga för att bli en del av vårt välfärdssamhälle, men just i dag börjar jag att tveka. Jag funderar på vart vi är på väg, specielt i dagens tekniska värld där allting blir mer och mer datoriserat. Där vi möts av en datorröst i telefonen som ber oss att använda oss av internet sidor (allt för att underlätta för personalen) och lösa våra problem på egenhand. Vill man mot förmodan ändå prata med en "levande individ" får man välja vilket telefonnummer man vill bli uppringd på, för att sedan höra att "vi" ringer upp dig förljt av en dag och ett klockslag. 

I mångt och mycket kan jag förstå att detta är ett bra system då detta inte låser personalen till telefoner, men vad händer när det är akut, men inte så akut att det gäller liv och död? Jo du kan ju alltid vända dig till online tjänster, så som "doktor" online etc. Vi skapar ett system med elektroniska frikort innom vården, men alla enheter måste inte vara anslutna, om du tillhör en vårdkedja som inte är ansluten är det ditt ansvar att begära att få ett fysiskt frikort och att spara alla vårdkvitton för att bevisa att du uppkommit till ett frikort. 

när det gäller socialt stöd i form av boende stöd etc är det alltid andra som avgör din problematik. Vi kan i ett välfärdssamhälle inte sammarbeta mellan komun och landsting. Det sociala är en sak, sjukvården en annan. behöver du stöd innom sjukvården på möten eller stöd i kontakten med vården får du söka stödet hos vården. behövs stödet i kontakt med myndigheter, hur du klarar av ditt hem etc så kan du få stödet genom komunens socialtjänst. allting finnt beskrivet i offentliga dokument som gemeneman inte kan förstå. det regleras av krongliga lagtexter, svårbegripliga propositioner, praxis dommar etc. hur jag överlevde innan den kunskap jag fått genom mina studier är beundransvärt. 

Politiker och högt uppsatta i vårt samhälle tillsätter utredningar, skapar debatter, tar fram lagförslag, skriver om lagar, prioriterar om i samhällsskydden och planerar för framtiden utan att veta om gemeneman hänger med. Vi prioriterar den nya tekniken men vad händer med de äldre i vårt samhälle? vad händer med barnen i skolan och med de som av olika anledningar inte klarar av de tekniska? Personerna skickas runt, de får gå till mer eller mindre avbemmanade servickontor. Det behövs inte längre personal för allt ska ske över internet, över obemannade telefoner och utan personliga möten. vi tar upp våra mobiler, använder mobila bank-id för att logga in och verifiera oss, men hur påverkar detta människor under skyddad identitet? människor som inte kan använda sig av "smart telefoner" av olika anledningar? vem tar ansvar för dem som finns i samhällets perferi? Vi är ett land i ständig utveckling, ett land som strävar efter mer, men som målar upp sig som "lilla landet lagom". Landsbygden under prioriteras till fördel för storstaden, storstaden ser på landsbygden som en idyll medan landsbygden ser på storstaden som en en rabiessmittad varg. 

Vad händer när landet splittras och när en katastrof kommer? vilka hjälper vilka och vart är vi på väg. jag vet inte ens vart jag är påväg med den här texten. jag vet inte vad jag vill säga egentligen när allting började med ett enda medelande på 1177.se en nekad receptförnyelse och början på en runtskickningskarusell i den obemannade välfärden.... 


Dilemman

Hej bloggen 

Vissa dagar känns tyngre än andra. Specielt när man får ett sms med lediga arbetspass, har behov av pengar och samtidigt behöver plugga. Jag har två arbetsplatser där jag är timanställd, vill försöka få ekonomin att gå i hop. men det är svårt. kan inte låta bli men är orolig inför sommaren och hur det kommer att gå med pengar. jag har en del sparpengar men inte så att jag klarar hela sommaren. jag tackade ja till ett pass som jag fick på sms men mitt dilemma löste sig genom att någon annan han tacka ja innan mig. Ändå sitter jag och känner hur ångesten växer. Jag har räkningar, behov av en inkomst och skulle möjligtvis klara juni på sparpengarna men sen då? klarar jag min C-uppsats så jag kan plugga vidare till hösten så får jag även möjlighet att söka CSN till agusti så då är den månaden löst. I Maj skulle jag behöva arbeta minst deltid för att gå runti juni, men då hamnar studierna i skym undan. det är ständigt denna stress över hur sommaren ska gå runt. Andra terminer har jag ändå kunnat jobba mer än jag gör nu, men en uppsats kräver mer än vad en vanlig delkurs gör och jag känner mig mer och mer slut för varje dag som går. hatar när det är så här. jag vill verkligen gå runt! jag vill klara ekonomin utan att behöva säga till min kille att den här månaden har jag inga pengar att ge dig och du måste betala för maten. vill inte vara så beroende. försöker komma i håg att andas men det är otroligt svårt när verkligheten kryper på. Det värsta är att när allting känns så här tungt och tar det energin från att göra allt annat som skulle behöva göras. Energin för att skriva uppgifter och att ta hand om hemmet etc försvinner helt. det blir en total låsning av allting. I helgen eftersom jag inte fick jobbpasset så skall jag fokusera på uppsatsen! tanken var att jag skulle försöka ta det lite lungt och komma i kapp med den delkursen som jag ligger efter i, men får nog mejla den läraren höra hur jag kan göra och sedan fokuser allt jag kan på uppsatsen så att jag framöver kan ta de arbetspass som går för att få någon form av ekonomi. Jag måste även fixa en ny delegation tills i sommar för ett av mina arbeten och för det andra arbetet måste jag också fixa en delegation då jag aldrig haft en där. Det är mycket och iland gillar jag stressen och pressen men just nu börjar jag känna mig slut då den kommer från så många olika håll! det vore en sak om det bara var skolen, bara var jobben, hemmet eller dylikt men när allting känns som att det närmar sig och snart kväver mig så är det svårt att tänka på någonting annat. jag börjar verkligen förstå dem som tar sms-lån och "bynkar" som är det nya nu. för varje dag som går blir det mer och mer lockande. dock glad över att tankar på att gå tillbaka till att använda mig själv för att få in pengar inte finns med på samma sätt. för ut var det min lösning på alla ekonomiska svårigheter. nu mera känns det tur nog relativt långt bort. Jag ser på mig själv på ett annat sätt och med ett större värde än vad jag gjorde då. visst jag faller fortfarande ibland men inte lika djupt tur nog. Förhoppningsvis löser sig även detta, jag måste nog ta ett snack med min kille. Funderar på att ta bort min semester vecka, men samtidigt måste jag få tid till återhämtning. Fan för att studera. Jag älskar att lära mig saker, jag har bara 1 termin kvar efter den här, men just nu känns det tungt. hur ska man klara av att studera heltid och arbeta minst halvtid när man mår som jag gör till och från? senaste året har jag varit på gränsen att tappa fotfästet helt, hela tiden lyckats hitta en livlina men nu är frågan hur många som finns kvar. 

nu måste jag sluta skriva, springa på toa och köpa en kaffe innan vi ska träffa handledaren! Kram så länge så hörs vi! 


Plugg, plugg och plugg

Hej bloggen, 

Snart har ännu en vecka gått. Tiden flyger förbi och det känns som att jag knappt hänger med! Jag försöker arbeta med att få både vardag, plugg och socialt liv att samspela men det känns svårt. Dels är jag nästan konstant trött av allt pluggande och sedan känns det tungt med ekonomin inför sommaren. Jag vet jag måste andas och ta en sak i taget, men det är inte det lättaste hela tiden. 

20190412_075836Det är ju åt minstonde vårigt väder och strålande sol så det får man la vara glad för mitt i allt annat. nackdelen är väll att det verkligen skulle behöva komma regn. Det är bara april och redan eldningsförbud på många ställen runt om i landet. Det brinner här och var och de riskerar böndernas skörder. Jag älskar sommar, sol och värme, men det finns gränser för vad jag och sverige klarar av. bara hoppas att det kommer lite regn och ruskväder också. Det känns som att ett sådant väder skulle generera mer pluggmotivation än vad strålande solsken och klarblå himmel gör. BayMax är nöjd i alla fall då jag ofta har dörren öppen hela dagarna, vilket gör att han kan komma och gå som han vill. 

Snart är det dags för nästa handledarträff med vår uppsats och det känns både kul, spännande och lite läskigt! är vi på rätt väg? tänker vi rätt? gör vi rätt? allting är lite delat men löser sig nog med tiden. Som sagt ta en sak i taget och de andra löser sig nog vart efter. Igår fick vi betygen från andra delkursen och jag blev godkänd! så jäkla skön känsla, nu kan jag släppa den kursen och de uppgifterna och fokusera på examensarbetet på en helt annan nivå. Dock har jag fortfarande kvar uppgifter från första delkursen, jag måste göra ett uppsats-PM och lämmna in en läslogg till, det handlar om 5 hp vilket ändå känns helt ok att ligga efter med. examensarbetet är det viktigaste just nu och det jag måste fokusera mest på. det andra får liksom lov att hamna lite i skymundan. Däremot har jag och min skrivpartner bestämt att vi i dag kan fokusera på uppsats-Pm uppgiften eftersom vi skickat in ett utkast av examensarbetet till handledaren vill vi lite vänta och se vad hon säger och då kan vi försöka komma i kapp med det andra. det är skönt att inte vara ensam med att inte vara klar i alla fall. Nu ska jag öppna upp min uppgift så får vi se hur långt jag hinner innan jag ska i väg. 

Kramar så länge. 

20180909_085025


oro, magont, trött

Hej bloggen, 

Söndag och ännu en vecka lider mot sitt slut. snart är påsken över för i år och den här månaden har inte många dagar kvar. Det känns som att tiden springer i väg och jag vet inte hur jag ska hinna med allting. Jag vill på något sätt hinna med det jag missat på delkurs 1 men samtidigt vill jag lägga mycket fokus på uppsatsen. kanske vore beslutet om hur jag ska göra lättare om vi hade fått betygen från andra delkursen. Om dom betygen var godkända så skulle jag veta att den första delkursen går att ta igen senare. Men så länge jag inte vet hur den ligger till så blir det en stress att få allting att gå i hop. Jag är nästan konstant trött, känner mig orkeslös och omotiverad. Det är som att energin tar slut innan jag en hunnit påbörja något. Nu i April och ju närmare Maj vi kommer destomer stressad blir jag över hur jag ska få allting att gå ihop rent ekonomiskt. Jag vill kunna lägga allt fokus på mina studier, men hur kan jag göra det när jag vet att jag får halv inkomst i maj och ingen i juni om jag inte börjar arbeta nu. Hur ska jag kunna arbeta redan nu och samtidigt klara av mina studier på 100%? Mina tankar går nästan alltid på högvarv och jag vet inte alltid hur jag ska få dom att lugna ner sig vilket ger mig panik. all denna oro ger mig ont i magen och gör mig ännu mer trött. Jag försöker att hitta en rutin som funkar för mig men det är svårt. Vissa dagar är lättare än andra att följa någon sorts plan, men på något sätt är jag/vi så beroende av alla runt omkring oss här. det finns någon bild av hur en familj ska se ut och fungera, en bild som känns kanske förlegad och gammelmodig. En bild av en kvinna som sköter hushåll och familj, eftersom "mannens" arbete på något sätt värderas högre än kvinnans... Att studera på helfart räknas inte lika mycket som ett arbete, tiden jag behöver lägga på mina studier anses inte lika prioriterad eller arbetssamm som om jag hade ett "riktigt" jobb.  

Jag vet inte hur jag känner, tycker eller tänker längre. jag kan försöka få allting att gå ihop, försöka få hushåll, plugg, extra jobb, socialsamvaro och allt annat som behöver göras att gå i hop, men mer än mitt bästa kan jag inte göra. IBland önskar jag att jag skulle orka mer än vad jag gör. Önskar att min kropp inte skulle vara så svag. Men, men det är bara göra det bästa av situationen. Nu ringde min uppsatskompis så jag ska sluta skriva här så hörs vi senare. 

kramar


Arbetsnatt

Hej bloggen 

Nu var det några dagar sedan jag skrev igen, just nu sitter jag på bussen från stan mot Norrtälje. Buss resan tar ca 1 timme och 20 minuter. Jag vet inte riktigt om jag vill sova eller passa på att plugga. Ibland blir jag åksjuk om jag sitter med datorn när jag åker bussen, i och för sig har jag fått plats längst upp, längst fram så ser ut samtidigt som jag sitter med datorn i knäet och då brukar det gå lite lättare. Samtidigt är jag sjuk trött efter att jag arbetat i 19h och 30 min. Natt passen ger bra betalt, men tar otroligt mycket på krafterna. Dessutom var de på mitt gamla arbete så det är ca 2h och 30 minuters resväg mellan hem och arbete så bara de tar på krafterna. Varje gång jag arbetar där kommer jag att tänka på hur mycket jag saknar alla mina brukare på det arbetet. Önskar att jobbet kunde flytta närmare så jag kunde arbeta mer. Livet går vidare och det blir inte alltid som man vill. 

20190413_085251

I Fredags förra veckan hämtade jag som sagt hem min skrivbordsstol och gud vad mycket bättre jag sitter vid skrivbordet nu. Ska bli skönt att komma hem dit och plugga igen istället för att sitta med datorn i knät på en buss. Fast någonstans tror jag att min katt tänker att det var hans stol. Denna bild tog jag när han hjälpte mig att packa upp skrivbordsstolen. Praktiskt med lite hjälp i och för sig. 

Ska bli skönt att komma hem till han, saknar honom massor när jag är i väg och sover borta. Dock sover han ju nästan aldrig inne hos oss längre, han trivs bättre i vardagsrummet, tror det är för att det är svalare där inne än i sovrummet. 

Jag komemr ju som sagt från mitt gamla jobb nu, på väg hem, precis nu när jag skriver detta ringer dem från mitt  nya jobb för att kolla om jag kan arbeta i morgon. Det roliga är att jag skrivit ett mejl till dem med hur jag kan jobba vilket är lördag till onsdag. Torsdag och fredagar kan jag inte och dom undrade om jag kan arbeta i morgon... hmmm.... om det inte var så att min mamma, bonuspappa, syster och bonusfarfar skulle komma ut på fredag hade jag nog tackat ja, men eftersom det blev lite bortfall på pluggid i går och i dag då jag jobbat så måste jag vara hemma i morgon och plugga samt städa. Det gäller att prioritera sig själv ibland! Nu ska jag sluta skriva och kolla lite på plugg innan jag är framme i norrtälje och ska byta buss! 

Kramar så länge 

20190316_080816


Skriv ett inlägg

Här kan du skriva en hälsning, en tanke, en fråga eller något annat du har lust med :)

Jag läser och svarar så fort jag kan <3

 
 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S     

 

Jag förbehåller sig rätten att utan förvarning ta bort inlägg som kan anses som olämpliga.

Bloggkalender

«juli 2019»
tiontofr
01020304050607
08091011121314
15161718192021
22232425262728
293031

Arkiv

2019
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  • 2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013

    Statistik

    Besökare idag: 0
    Denna månad: 47
    Totalt: 10499

    Gästboken

    Här kan du skriva en hälsning, en tanke, en fråga eller något annat du har lust med :)

    Jag läser och svarar så fort jag kan <3

     
     
     
    :) ;) :D :( :O :P :| :S 
     

    Jag förbehåller sig rätten att utan förvarning ta bort inlägg som kan anses som olämpliga.

    Ge gärna lite feedback

    Är den nya utformningen bra?